Jag undrar hur det är att vara hund. Tänk att ha fyra tassar att gå på istället för bara två fötter. Tänk vilken bra balans man måste ha. Om man trampar fel med den ena så har man ju tre till som kan balansera upp kroppen. Hemma hos oss har vi alltid haft hundar. Jag kan inte tänka mig att vara utan hund. Jag har flyttat hemifrån för ett år sedan. Jag bor nu med min pojkvän i en lägenhet. Där bor också vår lilla terrier som heter Sfinx. Hon är bara så söt. Liten och pigg som få. Hon sover förstås med oss i vår säng. Varför skulle hon inte göra det? Golvet är ju så hårt.
Det här är en blogg som jag kallar för Evves Dogblogg. Här tror jag nog att alla som älskar hundar ska trivas. Jag vet egentligen inte alls vad jag kommer att skriva om. Det lär nog bli en del historier och berättelser om Sfinx förstås. Ni lär nog snart känna henne och hennes små egenheter lika bra som jag. Om ni har lust att hänga med och läsa alltså.
Mina föräldrar har ju också hundar. Jag kan berätta hur mycket som helst om dom och deras liv. Det är så häftigt när man har flera hundar. Då ser man ju verkligen vilken skillnad det är mellan dom som individer. En är tuff och en annan lite vek. Någon älskar att vakta grejer och en annan struntar fullkomligt i det. Dessa underbara doggar på sina fina mjuka tassar. Dom ger så mycket glädje och kärlek så det är helt sanslöst.
Jag tycker synd om alla som inte har hund. För mig är det så svårt att förstå att inte alla gillar hundar. Samtidigt så måste jag ju både förstå och acceptera det. När man har hund så har man ju ett stort ansvar för den. När jag är ute med min lilla Sfinx till exempel, så får jag ju aldrig glömma bort att inte alla vill klappa henne. Det finns ju dom som är väldigt hundrädda och då spelar det ingen roll om hunden är liten som Sfinx. Är man rädd så är man. Förresten så går jag ju på agility med Sfinx. Det är så kul att se henne i full action. Du kan också se henne här i min blogg.
